WHEN YOU LOOSE SOMETHING YOU CAN’T REPLACE

 

Hey vänner. Nu kommer jag skriva det mest personliga inlägget någonsin. När jag skriver om min familj, så är det många gånger jag får kommentarer om varför jag aldrig skriver om min pappa, vart han bor osv. Idag kommer min mamma hit och hälsar på och jag vet att jag återigen kommer få samma frågor. Jag vill att ni som inte känner mig ska förstå att jag inte på något sätt döljer min pappa. Så nu väljer jag istället att berätta.

Den 20 september 2008, ändrades mitt liv för alltid. Vad som skulle bli en födelsedagsfest kväll med alla mina vänner, slutade i total mardröm. Jag hade fyllt år den 19:e och hade tillsammans med min vän bestämt att ha en fest dagen efter den 20;e. Lokal och allt var fixat, inbjudningar och allt som behövdes. Jag, min vän och min mamma samlades hos mig några timmar innan för att fixa oss. Min pappa hade lovat att vara vakt på kvällen, men på dagen var han iväg med min bror på match. Jag ringer honom för att höra om han är påväg när klockan börjar närma sig festdags. Vi har ett vanligt dotter-far samtal och vi skojjar hej vilt som vi alltid gjorde. Han säger att han är framme om någon timme och att vi ses därute, sedan lägger jag på. Inte kunde jag i min vildaste fantasi tro attr det skulle bli sista gången jag någonsin pratade med honom.

Kort efter detta får vi ett samtal att pappa och min bror har varit med i en bilolycka. Ordspråket ”hoppet är det sista som lämnar en”, stämmer i allra högsta grad. När vi åkte till sjukhuset hade jag inställningen att det inte var någon fara, folk är jämt med i bilolyckor. Men det var efter all väntan och oro, när jag fick in och träffa min bror, som jag förstod hur illa det var. Att se någon man älskar skadad, allvarligt, är bland det värsta jag varit med om. Min bror skickades vidare för operation kort efter och det var här läkaren kommer för att få prata med mig och min mamma. Med sig har han två psykologer. Här förstår man, men mna vill inte förstå. Man vill inte höra, man vill inte höra han säga orden, för då är det på riktigt. Men dom kommer.  Min pappa har inte överlevt. Jag kommer aldrig mer träffa min pappa. Allt efter på denna kvällen, är i princip svart, total blackout på grund av chocken. Men jag minns bitar och den fysiska smärtan jag hade i hjärtat och hur ont det gör inombords är något jag aldrig glömmer.

 

Jag skulle kunna skriva om detta i hundra år, då det är en stor del av mitt liv. Men nu körde jag en kort version, så ni vet vad som hände. Det är alltså inget skumt med min pappa, han var världens bästa och det går inte en dag utan att jag saknar honom.

blogstats trackingpixel

2 reaktion på “WHEN YOU LOOSE SOMETHING YOU CAN’T REPLACE

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>